Preventionsnivå

Preventionsnivå beskriver på vilken preventiv nivå åtgärderna befinner sig; tertiär, sekundär eller primär¹.

Tertiär brottsprevention är åtgärder som riktar sig mot redan synliga problem och mot individer eller platser som redan har orsakat problem.

Sekundär brottsprevention är anpassade åtgärder som riktar sig mot en särskild riskgrupp, individ eller plats som bedöms ha en hög sannolikhet för kriminell och otrygghetsskapande aktivitet.

Primär brottsprevention innebär generella åtgärder som riktar sig mot hela befolkningen genom att påverka individer och platser med målsättningen att minska möjliga kriminogena situationer.

Observera! Många av de åtgärder som presenteras i denna verktygslåda har störst effekt i samband med andra brottsförebyggande insatser. Det innebär att de ”primära åtgärderna” ofta behöver vara tillgodosedda innan övriga åtgärder blir aktuella. 

Evidens

För att ge en indikation om åtgärdens effekt anges för varje åtgärd vilken styrka den har; låg, medel eller hög.

För att en åtgärd ska bedömas ha hög styrka krävs att den är utvärderad och påvisar en stark positiv effekt. En åtgärd med medelstyrka är utvärderad och visar en god, men svagare effekt. Åtgärder som bedöms ha låg styrka är sådana som saknar tydligt stöd i forskningen eller som ännu inte är utvärderade.

Observera! Verktygslådan innehåller även åtgärder som fastighetsägare själva lyfter fram som effektiva, men som saknar tydligt stöd i forskningen eller som ännu inte är utvärderade.

Referenser

1. Ibland benämns dessa tre preventionsnivåer istället i termer av universell (primär), selektiv (sekundär) och indikerad (tertiär) nivå (Ferrer-Wreder m.fl., 2012). Den universella syftar till att påverka såväl låg- som högriskgrupper. På selektiv nivå identifieras riskgrupper och då riktas preventionen mot gruppen. Slutligen finns indikerad prevention som riktar sig mot individen och problembeteendet.